Mitt hundintresse började redan när jag var tonåring, skaffade min första hund när jag var fjorton år, en svart/vit långhårscollie, som blev kvar hos mina föräldrar när jag flyttade hemifrån. Efter collien blev det schäfer.

 Jag jobbade med schäfer ganska länge, både med uppfödning tillsammans med min dåvarande man, och brukstävlingar. Min sista schäfer Puckings Catja tog min dotter över 1998.

Snart märkte jag att man kan inte vara utan hund, men med mina krämpor så var schäfer uteslutet, de skulle vara en mindre ras. Jag började kolla raser. Av en händelse träffade jag på en gårdshundstik på en brukstävling i Jämtland. Pang! jag var fast, en sådan hund ville jag ha. For runt hos flera uppfödare och på så vis bekantade mig med rasen. Till slut fanns det en uppfödare som hade en kull med otingade valpar i Nykvarn.

Där köpte jag min första gårdis. Det var år 2005, funderade väl redan då på att det var en hund jag köpt för att använda i avel om det visade sig att han blev bra. Han är bra. Jag tävlar med honom, både lydnad och bruks, han har godkända höftleder och han är MH-testad och skapliga, t.o.m. bra bedömningar på utställning, ( ett CK i junior). Han hade blivit en bra avelshund, om det inte hade visat sig att flera av hans syskon ur två kullar med samma kombination har HD, somliga grava fel.  Jag vill inte använda honom i avel, och kommer inte heller att göra det. Taxinges Lilla Gubben (Diesel) är idag kastrerad.

I november 2008 föddes lilla Hjärtliga Hilda. Jag köpte henne av Sofia Westergren-Larsen, Sofalex kennel, utanför Västerås.

Det är ett lotteri att köpa valp. Men om man är noga var man köper sin valp, kollar upp höftledsstatus på föräldrar och förfäder och så gott det går, deras mentala och fysiska premisser så kan man inte göra så mycket mer.
En bra miljö att växa upp i förståss. Sen är det bara att vänta och se, om tiken/hanen duger som avelsdjur.

Man har ju ett stort ansvar som uppfödare, både gentemot valpköpare och rasens framtid , få fram så bra hundar som möjligt. Mitt mål med aveln är att få fram mentalt bra och friska, sunda hundar. Mentaliteten och en  frisk ras är viktigast för mig. Naturligtvis ska rasstandarden bevaras, är avelsdjuren MH-testade är det ett stort plus.

 Nu är cirkeln sluten för nu har jag köpt in en schäfertik igen. Vill ha en brukshund att träna och tävla med. Hon är i skrivandes stund, september 2011, 4 månader gammal. En lovande tik med bra egenskaper, signalkänslig och lyhörd. Om hon kommer att användas i kenneln som avelstik får framtiden utvisa.

Tillbaka